Alla j-ljud stavas med j.
Sj-ljudet som i sjö stavas med x, medan sj-ljudet som i kök stavas med c.

I systemet används inga dubbelkonsonanter. Det är i stället vokalerna som styr uttalet:

• enkel vokal markerar kort vokalljud

• dubbel vokal markerar lång vokalljud

Ljudet i säng och äng skrivs med e, eftersom ljudet ligger mellan ä och e och därför passar bäst där.

Ng-ljudet, som i regn, betraktas som ett eget ljud och får en egen bokstav: Ŋ ŋ, ett n med en inåtböjd krok. Med detta system behöver konsonanter alltså aldrig dubbeltecknas, eftersom vokalens längd helt avgörs av antalet vokaler.

Man skulle i teorin kunna markera lång vokal med accent eller annat tilläggstecken i stället för dubbel vokal, men detta kan skapa problem när tecknet ska kombineras med prickar och ringar i å, ä och ö. Ett annat alternativ vore att, som i fonetisk skrift, markera lång vokal med ett kolon efter vokalen. Detta skulle dock göra texten tungläst och tungskriven, och dessutom riskera förväxlingar med vanliga kolon i löpande text.

---

Om släktskapsstavning

Inom språkvård talas det ibland om släktskapsstavning, det vill säga att ord som är besläktade bör stavas liknande även om uttalet har förändrats. I en ljudenlig stavning måste sådana kopplingar naturligtvis försvinna.

Betydelsen av att markera ordsläktskap i stavning är i dag sannolikt ganska liten för de flesta språkbrukare – särskilt eftersom dessa historiska stavningar ofta skapar stavningssvårigheter för många.